Estradpondus är nyckeln till framgång
Pitch.
Fem personer från olika företag är kallade. Presentationerna genomförs en efter en. Samtliga är inom ramen för det vi kan kalla okey. Alla utom en. Den är definitivt utanför ramen för det som är godkänt, är inte alls som de flesta acceptabla presentationer brukar vara, den sticker ut.
– ”Och varför gör den då det? Är den helt enkelt extra dålig? Till och med usel?”
”Nej, precis tvärtom, den är så jäkla bra.”
– Oj, kul! Men vad är det som är så bra? Har den ett vassare budskap?
”Nej egentligen inte.”
– Har den ett mycket bättre erbjudande?
”Nej, det kan man inte säga.”
Har den en snyggare PPt?
– ”Nej, absolut inte.”– Men den måste ju i alla fall ha en mer slipad struktur?
”Nej, inte det heller, inte på något sätt.”
– Men snälla, nu måste du förklara vad det handlar om!
Jo, så här är det. Kajsa, som gjorde presentationen ÄGDE scenen, i detta fall ett mötesrum för ca 15 personer. De som lyssnade var 12 till antalet. Eller fyra. Eller jättemånga, det spelar ingen roll. Det viktiga är att Kajsa på ett enkelt och uppenbart sätt hade kommandot över hela talarsituationen, var genomgående säker i sin framställning, ja som sagt, hon ägde.
– Men på vilket sätt då? VAD hon sa måste ju på något sätt varit extra betydelsefullt för kunden?
”Faktiskt inte. Samtliga talare sa för mottagarna både intressanta och angelägna saker, alla hade bra, i hög grad relevanta, erbjudanden. Vi måste ju vara bra för att överhuvudtaget finnas med på banan.
Nej, som sagt, det som verkligen stack ut var Kajsas självklara sätt i det skarpa läget. Till skillnad från de andra talarna ”klev hon fram”. Hennes distinkta och samtidigt mjukt offensiva framställning gjorde att det helt enkelt var mer stimulerande att lyssna till henne.”
– Aha, så Kajsa har alltså talets gåva?
”Nej, inte speciellt mycket mer än någon annan. Men hon har förstått att muntlig kommunikation i olika typer av skarpa lägen är ett färdighetsämne, inte någon sorts gudagåva.”
För Kajsa har genom talarträning och retorik lärt sig att i det skarpa läget är det förstärkta tilltalet inte alls onaturligt. Mottagaren ställer om sitt sätt att lyssna per automatik, detta är djupt nedärvt hos människan sedan rösten – större delen av våra drygt 200.000 år som homo sapiens – var vårt enda kommunikativa verktyg. Hon har lärt sig att den tonalitet som alltid utgör en väsentlig del av all mänsklig interaktion därmed kan förhöjas när man talar inför en grupp.
Hon vet också att mötesrummet eller andra typer av scener ursprungligen är klippavsatser, kullar eller den centrala platsen vid en lägereld där kunskap, information, kultur och historia förs vidare. Och då krävs tydlighet vad gäller artikulation och betoning, röstläge, volym och pausering – allt det som tillsammans med gestik och mimik går under det övergripande begreppet kroppsspråk. Som evolutionen mejslat fram under årtusendena och som alltjämt utgör vårt viktigaste kommunikativa verktyg. Rösten i samspel med kroppen. Kajsa vet allt detta.
Och hon vet också följande: Att interaktion med de som lyssnar är a och o. Därför riktar hon frågor till mottagarna, oftast enkla sådana som bara tarvar ett ja eller nej, en nick eller huvudskakning. Hon vet att väldigt mycket av vad vi säger kan vändas till frågor, varje fråga är en minitrigger, frågor är ett sätt att föra en handling framåt.
Hon vet även att liknelser och metaforer kan ge förväntat torr, ibland komplex, materia kött och blod. Igenkänning attraherar.
Och – eftersom det nästan alltid visas bilder i samband med anföranden har Kajsa utvecklat samspelet mellan tal och bild. Hon vet att man oftare än motsatsen, särskilt när det är fråga om grafer och liknande, kan tjäna på att tala innan man visar bilden, alltså kratta manegen för det som visas skall. Hon vet att detta är ett sätt att med små medel trigga mottagarens nyfikenhet. Utöver allt detta som vi talat om här vet hon förstås också en massa andra saker eftersom hon verkligen tillgodogjort sig att det alltid är mycket mer än innehållet i sig som påverkar mottagaren. Vad vi säger är viktigt – HUR kan avgöra genomslaget.
Men framförallt, för att återgå till pitchen: Tack vare medvetenhet och träning rörande vad som verkligen påverkar den som lyssnar när budskap ska säljas in utstrålade Kajsa något som sammantaget kan beskrivas som estradpondus. Något som skapade högsta möjliga mentala närvaro i rummet, alla triggades, attraherades, stimulerades till lyssning. Som, till skillnad från övriga presentationer, gjorde att det Kajsa sa rakt igenom fäste. Något som slutligen och direkt avgörande ledde till det förtroende som alla mottagare kände inför henne.
Därför stack Kajsas pitch ut.
– Ok, detta hade jag kanske inte fullt ut tänkt på.
”Nej jag vet och du är ursäktad. Trots modern medicinsk och psykologisk forskning beträffande hur vi människor fungerar är detta något vi ännu inte tagit till oss i nordisk kultur. Låt oss ändra på det. För vad föredrar vi om vi får välja? Stimulerande, ”mental närvarobefrämjande” muntlig kommunikation, eller småblek, blodfattig?”
Låt oss smaka på ordet en gång till. Estradpondus.
Av: Per Furumo
Per Furumo, konsult i talarträning/retorik/presentationsteknik. Som röstspecialist sticker Per ut bland Sveriges retorikkonsulter. Bland kunderna finns en mängd av våra stora företag och organisationer, de stora bankerna, Regeringskansliet, EU-kommissionen, Karolinska Institutet, Advokatsamfundet offentliga personer inom näringslivet samt många andra.
